BESÖKAREN

Jag har just återvänt från en resa i södra Portugal där den medhavda reselektyren denna gång bestod av Dag Öhrlunds 493 sidor långa roman "Besökaren" som tillsammans med den varma solen, de härliga stränderna, den goda maten, de utsökta vinerna och den sympatiska lokalbefolkningen gjorde resan till en allt igenom positiv upplevelse.

"Besökaren" handlar om författaren Tristan Heckscher som kämpar med sin senaste roman i en liten stuga nära det fiktiva Hellinge någonstans på den skånska sydkusten och hans granne den luttrade polischefen Ewert Truut. Som boende i Skåne har jag precis som dessa två vandrat utmed de långa stränderna på denna kust så det är lätt att se detta scenario framför sig. Tristan har ett par tidigare romaner bakom sig där speciellt den senaste blivit framgångsrik och kämpar nu med sin senaste berättelse för att möta förläggarens deadline. En situation som säkert även författaren till detta alster upplevt.

Tillsammans med hustrun Anne och den svårt handikappade sonen Ramon bor Tristan i villan i Malmötrakten men för att få tid att skriva åker han så ofta som möjligt till skrivarstugan varför hustrun tvingas dra det tunga lasset med sonen och med koordinering av alla assistenter som krävs för att klara vardagen. Man får som läsare en god inblick i hur svårt det kan vara för människor i en sådan situation i dagens samhälle.

Förutom att skriva träffar Tristan då och då grannen Ewert för en bit mat och de två tittar vid dessa tillfällen även ganska djupt i flaskorna. Ewert Truut är en luttrad man, full av fördomar som förvisats från den tidigare tjänsten i Stockholm till att ta över som chef i lilla Hellinge. Jag gillar honom. När jag läser om Truut går tankarna osökt till en annan favorit nämligen Leif GW:s cyniske och fördomsfulle egoist Evert Bäckström med den skillnaden att bakom Truuts buffliga och även i hans fall fördomsfulla yta klappar ett gott hjärta med stort rättspatos och en vilja att värna de svaga i samhället. Ett avhugget huvud hittas i en rondell i Hellinge vilket ger Truut händerna fulla.

Mitt under det intensiva skrivandet får så Tristan ett mail från kvinnan Therese som är en stor beundrare av hans böcker och  dras därmed undan för undan in i något han inte kan kontrollera. Boken är en riktig bladvändare men då och då ropar min fru, ofta när det är som mest spännande, att det är dags för ett dopp i Atlantens vågor. Okej säger jag men försvinner strax efteråt återigen från verklighetens badstrand till vad som utspelar sig i Hellinge. Spänningen byggs hela tiden upp och man anar att Tristans relation med Therese inte kan sluta väl men upplösningen är minst sagt överraskande.

Detta är en bok jag verkligen kan rekommendera för den som gillar psykologiska spänningsromaner med en och annan humoristisk underton.

Stefan Åberg

/besokaren.jpg

 

 

 

30 okt 2014