Blogg

Sida 3

Som att sticka en tröja

20 apr 2015

Hm, vad menar hon nu då? Jo att författa är som att sticka en tröja för medan jag håller på, och särskilt när jag är på slutet av manusarbetet av en roman så vill jag att det skall gå undan. Varför? Jo, då tränger sig helt plötsligt idéer på om nästa bok. Precis som när jag stickar, då längtar jag till att påbörja nästa plagg. Detta kan vara vanskligt. Just i slutet skall det inte hafsas iväg. Allför många böcker har jag läst där den första veckan i en berättelse, eller till och med den första dagen beskrivs på 50 sidor eller mer, medan de sista 50 sidorna kan löpa över 30-50 år. Nej, här gäller det att hålla tungan rätt i mun och lugna ner sig. Eller lyna sig som man säger i Skåne. Slutet av en bok skall vara lika bra beskrivet och lika spännande eller engagerande som början. Sen har vi den berömda mitten, där de flesta longörer inträffar. Kort sagt, som författare behöver du vara lika omsorgsfull genom hela romanen.

Ändå pockar idéer på min roman nummer fyra medan jag nu färdigställer roman tre. Men, det är bara att bevara dem, låta dem mogna och förfinas.

Mari Åberg

                                                   

 

Lat?

9 apr 2015

Det är märkligt ... ju mer tid tid desto mindre skrivet. Så är det i alla fall för mig. I nästan fjorton dagar har jag nu varit ledig från arbetet. ALDRIG har jag haft så mycket att göra! Gympa, besök hos sjuk väninna x flera, barhäng, pedikyr, invigning av Bokoteket i Skillinge, hårfrissa, fester, släktbesök i påsk x flera med ljuvliga promenader med barnbarnen, påskrunda och kikat på konst, barhäng igen denna gång i sportsbar för att se premiären på Allsvenskan där min son Johannes står i mål för Hammarby, promenader och så lite förkylning på det. Men vart tog skrivandet vägen? Producerat två sidor. TVÅ!

Ok nu vet jag, desto mindre tid desto mer produktion. Och inte blir det bättre i nästa vecka, för i morgon flyger jag till Stockholm för att hälsa på stan, sonen och förlaget. Jaja, min tredje roman blir nog färdig någon gång ...

Mari Åberg

                                                  

Invigning

30 mar 2015

I lördags var vi Stefan och jag på invigning av Bokoteket, ett kombinerat bibliotek och försäljningsställe i Skillinge. Skillinge är en vacker liten by vid havet på Österlen där Petra och Dennis Ariton bor och verkar. År 2012 startade de Ariton förlag som redan gett ut 21 titlar. Imponerande! Bokoteket är litet men mysigt. Ett rum för utlåning med soffa att mysa i, ett rum för titlar som går att köpa samt ett barnrum. Vi önskar dem stort lycka till.

I samband med invigningen träffade vi Carina Cefa-Öhrlund och Dag Öhrlund. Carina och jag har varit arbetskamrater, inte på samma tid men i samma firma och som sådana har vi massor att prata om. Roligt! Nu fick vi äntligen till att att vi kunde införskaffa "Över en fika", en antologi med fina små noveller där bl a Carina och Dag medverkar.

På väg hem mot vårt skrivparadis som ligger i Brösarp stannade vi vid fiskaffären i Simrishamn och åt var sitt smaskigt smörrebröd med stora bitar stekt torsk till lunch. Riktigt mumsigt! Var annars än i Simrishamn går det?
Mari Åberg

                                                 

                                                

Glad, gladare, gladast?

24 mar 2015

I dag är jag så glad. Efter LÅNG väntan på lektörsomdöme för min roman LÖFTET, är det äntligen här. Och det är BRA! Ett bra lektörsomdöme gör ALL skillnad för spridningen av det skrivna ordet, bibliotek snappar upp att här finns en bok som många personer kan vilja läsa och köper in den. Ju fler bibliotek, desto större läsekrets. Så resonerar jag! Min förra roman OCH KVAR STOD EN RÖD RESVÄSKA  fick också ett finfint omdöme, varför den romanen finns (sist jag räknade) på 350 svenska och 50 finska bibliotek. Den siffran är BRA, nästan sensationell för en okänd debutant. Och nu detta, ett lika fint omdöme för uppföljaren. Är jag glad eller? Gladare? Kanske till och med gladast i dag? Jag tror det. Här kommer utlåtandet;

Löftet är den andra fristående romanen i en trilogi som inleddes med Och kvar stod en röd resväska (2013). Författaren Mari Åberg målar upp en historia som utspelar sig från 1920-talet och framåt. Vi får följa huvudpersonen Göran, vars liv tar en tvär vändning då hans mor dör. Faderns oförmåga att ta hand om situationen, och hans allt mer alkoholiserade tillvaro, leder till att syskonen skiljs åt och utauktioneras till olika platser. Göran får ett hårt liv i sitt nya hem, och även om han efter hand får det bättre plågas han ständigt av löftet han gav till sin mor. Porträttet av Göran är mycket levande, och vi serveras en både realistiskt berättad historia samt en skicklig historisk tidsskildring. Även om boken tappar fart på vissa ställen så är det en fin berättelse som knyter an till den första fristående delen på ett överraskande finurligt sätt. - Elin Johannesson.

Glada hälsningar från Mari Åberg

                                                              

 

Vi fyller 2 år!

20 mar 2015

I dag fyller förlaget Andra rum Förlag 2 år! Herrejestanes vad tiden går. Jag kommer så väl ihåg när vi gick och promenerade i Brösarps backar Stefan Åberg och jag. Vi planerade hur vi skulle göra med förlaget och framförallt vad det skulle heta. Till slut kom snilleblixten - Andra rum. Både för att vi bor i en stuga nära orten, har en idrottsklubb i närheten som heter Andrarum IF men framförallt för vad det betyder när man tänker efter. Andra rum. I tid eller i plats. Det är dit man färdas när man läser litteratur. Det var så vår slogan kom till "Färdas till ett annat rum med våra böcker".

Under de två åren som gått har mycket hänt.  Utgivningen har bestått av Mari Åbergs "Och kvar stod en röd resväska" 2013 och på samma dag som Maris roman släppte Stefan Åberg sin roman "Vid fyrtio börjar livet". Det var ett stort och lyckat dubbelreleaseparty minsann! Att vi är ett gift par som skriver renderade också många fina reportage i ett flertal tidningar och magasin.

År 2014 släppte Mari "Löftet", visserligen på Lava Förlag, vilket var underbart då de frågade mig om jag ville komma till dem efter att ha läst min första roman. Ändå finns basen i vårt egna förlag.

Under åren har det varit bokmässor, julmässor, signeringar i affärer, försäljningar, radioprogram hela tre gånger, invigningar, tal och uppträden, föreläsningar samt att Mari har varit med som en av författarna på scen i Books and Dreams populära helaftonsföreställningar. Den gången tillsammans med Viveca Lärn, Anna Jansson, David Batra, Per Holknekt, Paret Kepler samt Mia Törnblom. Vi finns på MASSOR av bibliotek över hela landet och i Finland, Mari på snart 350 bibliotek och ett 50-tal i Finland. Produktiva år således.

Under de två åren har vi förstått "bok- och förlagsvärlden" på ett helt nytt sätt. Vi har skaffat många nya kunskaper och framförallt ett fantastiskt stort antal underbara goa författarvänner över hela Sverige. En helt ny värld har faktiskt öppnat sig och kanske det är just detta faktum som är det mest roliga med att vara författare!

Ändå tar vi det ganska lungt. Skrivandet skall inte stressas fram. Planer inför kommande år att tillsammans ha ett nytt dubbelreleaseparty - det var ju så roligt sist - vilket betyder att vi snart måste vara klara med våra nya romaner. Vi jobbar på det, som det heter!

Vi ser framtiden an med  glädje och tillförsikt!
Mari Åberg

                                                          

UNDER VINTERGATANS ALLA STJÄRNOR

20 mar 2015

”Under vintergatans alla stjärnor” handlar om Emma en kvinna i 30-års åldern, mitt i karriären med strävan att lyckas och få uppskattning i arbetet, på fritiden och i relationen med män. Till detta en ständig statusjakt utan tid till eftertanke, kort sagt det ekorrhjul som många av oss befinner sig i.

Så får hon till slut nog, säger upp sig på företaget och flyttar till London där den stora kärleken Eric bor. När han så väljer en annan hamnar hon i en livskris och får rådet att försöka hitta sig själv under en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Förutom några återblickar utspelar sig hela berättelsen under denna vandring som författaren beskriver på ett så initierat sätt som bara den kan som själv trampat sig igenom alla dessa mil på torra spanska vägar under en ofta obarmhärtig sol. Under vägen träffar Emma flera andra vandrare som alla har sina skäl för att genomföra vandringen och de kommer att påverka henne på olika sätt. Pieter den vackre holländaren får dela hennes säng några nätter och att skriva om sex på ett sensuellt och trovärdigt sätt är inte helt enkelt men författaren lyckas väl med det.

En annan som kanske påverkar henne ännu mer men på ett helt annat sätt är den åldrande italienaren Giulio. som får henne att inse att hon råkat ut för det som i våra dagar fått namnet ”att gå in i väggen” och att det finns ett annat lugnare liv utan statusjakt där man istället lyssnar till sin inre röst. ”Vår strävan efter yttre tillfredsställelse och att vara lyckade, är två av huvudorsakerna till att vi mår så dåligt i västvärlden idag”.

För min del blir nog aldrig någon pilgrimsvandring aktuell men hade jag umgåtts med sådana tankar hade jag inte blivit avskräckt, tvärtom, trots en hel del strapatser, blod, svett, skavsår och tårar så är budskapet att resan med råge är mödan värd.

Jag kan verkligen rekommendera ”Under vintergatans alla stjärnor” som förutom en mycket trevlig läsupplevelse också förmedlar budskapet: ”Att lyckas och att vara lycklig är inte detsamma”.

Stefan Åberg

 

 

Mari Åbergs romaner hos två nya bokhandlare

9 mar 2015

Hej på er! Jag vill bara meddela att jag i morgon avlevererar mina romaner till Hamrelius Bokhandel på Caroli i Malmö, samt att romanerna också kommer att finnas på Bokoteket i Skillinge fr o m den 28/3 när denna butik premiäröppnas. Välkomna!

Mari Åberg

   

Hur mycket är sant?

5 mar 2015

Mycket ofta får författare frågan "Hur mycket är sant i din roman?" alternativt "Hur mycket är självupplevt?" alternativt "Är det dig själv/din fru/dina släktingar du skirver om?" Flera författare har på senare tid skojat om detta, till och med visat skämtsam statisktik över hur mycket som är självupplevt i deras romaner på föreläsningar och releaser. Visst är frågorna befogade. Det författare skriver om skall ju processas genom deras hjärna och komma ur någon slags källa, upplevd eller inte. Det kan vara minnen, upplevelser, drömmar, önskningar, något man hört om, läst om eller forskat om. Men det kan lika gärna vara något man hört sägas av paret som satt bakom dig på bussen, bredvid dig på caféet eller i solstolarna bredvid dig på stranden.

Intryck, det är det författare omvandlar och gör läsbart och förhoppningsvis njutbart. I mitt fall i min trilogi om Hanna och Göran har jag angett att 5 % är baserat på verklighet och  95 % på fantasi. Detta gäller de två första delarna Och kvar stod en röd resväska och Löftet.  I den tredje delen som just nu produceras ligger handlingen längre fram i tiden. Det innebär att jag själv har fler egna intryck och minnen att processa i handlingen. Det gör det inte lättare, tvärtom.

Nu frågar sig nyfiken "Hur mycket i din nästa roman är självupplevt?" För att göra er nyfikna på den kommande romanen  embarassedså kommer här svaret; ca 15 % ...  romanen framskrider och kommer att komma i höst.

Mari Åberg

                                          

 

Atjooo!

27 feb 2015

Här fixar och trixar jag med schemat på jobbet så att jag skall ha en hel vecka för skrivande i februari. Vad händer då? Den mest envisa Övre LuftvägsInfektionen (ÖLI) jag varit med om flyger på mig. Huvet fullt av otäckheter (hatar ordet slem) som har svårt att komma ut, men ansamlas därinne och gör det omöjligt att sova nattetid. Detta gör tankarna slöa och soffligg under en filt så lockande. Min skrivarvecka som borde ha inbringat 30-50 sidor spirituell text till min nya roman gav 12. Och var de inspirerande och spirituella? Det återstår att se i redigeringen.

Nej, nästa gång skall jag inte ta skrivarvecka i förkylningens månad februari. Kom ihåg det!

Mari Åberg

                                                  

Vem kan man lita på?

21 feb 2015

I går skrev jag ett inlägg över den GLÄDJE jag kände att min nya roman LÖFTET troligen äntligen skall lektörsläsas av BTJ. Där skrev jag också att enligt BTJ:s logg så hade bara ett ex av romanen inkommit, vaför det katalogiserats, men de hade då inget ex att skicka till lektör. (Man kan då fråga sig varför de inte frågar efter ett till?) OBSERVERA jag kände GLÄDJE att äntligen ha kommit ut ur "vad händer nu? osäkerhetsträsket-BTJ". Som de flesta vet så är det nödvändigt att BTJ recenserar för att Biblioteken skall köpa in i stor utsträckning.

I detta inlägg från i går, refererade jag till att jag talade med BTJ och de läste direkt ur sin logg för mig vad som hänt med min roman sen den kom in till dem. Jag litade jag på att det var rätt. Jag ber om ursäkt att jag skrev att förlaget bara skickat en bok. (Datumet stämde, jag trodde det var rätt).  Nu visar det sig att de skickat tre, två ex en månad tidigare. Jag borde vetat bättre. Förra året slarvade BTJ bort min debutroman och jag fick skicka in två nya ex....

I alla fall - frågan är, vem kan man lita på här? Den som står i mitten, så att säga mellan hötapparna, är ju jag. Jag har ingen kontroll alls. Jag måste lita på vad människor säger till mig. Eller är jag då naiv?

Jag vidhåller nu i alla fall att jag TROLIGEN har kommit ur "Vänta på BTJ"-träsket. Men det återstår ju att se... en ny roman har de i alla fall på sitt bord på måndag morgon.

PS. Jag kan på ett sätt förstå att BTJ har en orimlig arbetsbörda och att fel kan begås. Nya romaner utkommer som aldrig förr. Det är egenutgivning (indie) som har exploderat. En god utveckling anser jag!

Mari Åberg

                                             

 

Väntan är över!

20 feb 2015

Så kan det gå... jag har väntat på BTJ:s (Bibliotekstjänst) lektörsutlåtande i snart 6 månader. Trodde det var kört, att min nya roman inte skulle få ett utlåtande. ALLA vet ju att det betyder ALLT för försäljningen till bibliotek. Förlaget har varit på dem två gånger och jag nu tre. Tills jag finner rätt man och rätt besked. Förlaget har bara skickat ett ex av min roman LÖFTET och BTJ behöver två. Boken har fastnat på katalogiseringsavdelningen.  Varje gång jag ringt har jag bara fått svaret "vi har överfullt och det tar längre tid". Men det fattades en bok. Nu har de den. Nu skall den lektörläsas. Hurra!

Min första roman OCH KVAR STOD EN RÖD RESVÄSKA har sålts via BTJ till 320 svenska bibliotek och snart 50 finska. Det är oerhört fina siffor för en debutant.  Nu har min nya roman också fått beställningar, trots att vi vet att lektörsutlåtandet betyder så mycket för försäljningen. Innan lektörsutlåtandet "syns" inte romanen i flödet. Det visar mig att min nya roman är efterfrågad och nu snart kommer utlåtandet. Hurra, vad jag är glad.

En annan nyhet, TROLIGEN kommer mina romaner att finnas i en bokhandel i Malmö inom kort. Också det gör mig superglad! Nu tar jag fram entrecoten och vitlökssmöret och hoppas att maken kommer ihåg att köpa en flaska rött, för nu skall dagen firas!
Mari Åberg 

                                                    

 

 

 

 

Utmaningar är bra

17 feb 2015

Facebook kan man säga vad man vill om. Men ibland är det ändå så bra. Jag har av en vän på Facebook, som vet jag skriver prosa, blivit utmanad att skriva dikter. Med ens så tänker jag annorlunda om vardagen. Kan detta sägas med få ord, detta jag upplever just nu? Kan jag förmedla känslor utan att "skriva dem på näsan", d v s skriva ut dem? Jodå, det går ju riktigt bra. Detta med dikter är inte dumt i alla fall, tror jag skall fortsätta med det faktiskt!

Mari Åberg

                                                   

Fysisk och psykisk energi krävs!

5 feb 2015

För att författa krävs så mycket;

Idéer, kreativitet, faktainsamlande, kunskaper i ordbehandling och grammatik, att du håller din kropp i trim, inspiration, metodik angående research, ordningssinne, att vara lite "crazy", tålamod, mod att kasta dig ut i det okända, systematik, pengar, att du är psykiskt stark, glädje, att du läser mycket, att du har något att säga, att du vill något med ditt liv. 

Ja det var ett axplock, jag är säker på att det finns många fler faktorer som spelar in. En faktor är att du har VÄNNER som stöttar och hejar på, som finns där att tala ut med, som ger dig glädje och avkoppling och som du kan gnälla av dig hos eller till och med gråta ut hos.

Denna helg skall jag smutta drink och prata ut med Maria om alla glädjeämnen och sorger i livet. Sedan krama min man (ja han är nog min bäste vän). På lördag prata, skratta och glädjas hos Marianne, för att sedan prata, njuta och umgås med ytterligare ett härligt gäng goa kompisar. Jag är också så tacksam för mina goa arbetskamrater som finns där när allt är tungt. De bryr sig, stöttar och uppmuntrar. Ja ni är också mina fina vänner såklart! Jag är tacksam att det finns så goa människor i världen. De ger inspiration och styrka att utföra den nog mest ensamma sysslan i världen - att författa.

Mari Åberg

                                                          

Det krävs energi för att författa

2 feb 2015

Den senaste tiden har mitt liv bestått av arbete och arbete. Energin att författa har saknat tyvärr. Om en vecka har jag en ledig arbetsvecka, då skall jag parkera mig framför datorn och skriva, jag lovar. Jag har många läsare som väntar på del tre i trilogin om Hanna och Göran och det gläder mig oerhört. Varje vecka får jag meddelanden eller direkta framstötar om när nästa bok kommer, det ger både glädje och inspiration (och en god del prestationsångest), men jag lovar snart skall den tredje delen i trilogin vara klar. Sen tar det ju sin tid innan redigering, provläsning och lektörsläsning gjort sitt till. Men håll ut! Den tredje delen kommer att komma, kanske inte i sommar , men väl i höst!
Kära hälsningar från Mari Åberg

                                                  

Arbete kontra skrivande

16 jan 2015

De flesta av er vet att jag skriver romaner. Men kanske inte alla känner till att jag i nästan hela mitt liv har varit sjuksköterska. Ja, liten reservation behövs kanske här - jag har i mitt liv varit trädgårdsarbetare, vårdbiträde, assisterande tandsköterska, flygledare, resebyråtjänsteman, reseledare, utflyktschef, vice destinationschef, skötare, förste skötare, undersköterska, sjuksköterska som sagt, intensivvårdssjuksköterska, adjunkt, samt är nu sjuksköterska med titeln "Högre medicinsk kompetens" på SOS ALARM i Malmö. Jösses jag blir trött själv när jag läser alla mina "titlar".

Jag började ju skriva som fritidssyssla runt 2003. Väl framme vid 2007 hade skrivandet blivit ett behov. 2013 debuterade jag och 2014 kom min andra roman ut. Nu skriver jag på den tredje.

Ibland undrar jag själv hur jag orkar. Jag har ett jobb där jag ibland börjar jobba innan sju på morgonen, ibland till 22:00 på kvällen och ibland  är jag på jobbet i tio timmar i sträck under en hel natt. De där nätterna stör mycket. Jag behöver vila innan och jag sover som en kratta efter. Blir som bedövad, så inget skrivande blir det oftast de dagarna. Men också de andra dagarna när jag arbetar kan det vara svårt. Lite av anledningarna varför jag kan vara själsligt trött finner ni i detta reportage;                                             http://www.sosalarm.se/Om-oss/Historik/SOS-Alarm-under-40-ar/Kapitel-sju/

Här berättar jag som sjuksköterska och min kollega Sylvia Myrsell som är chef för patientsäkerrhetsavdelningen om våra arbeten. Ibland är dagen solsken,  ibland blä. Vi är ju till för att hjälpa nödställda och när man gör det känns arbetet underbart. De dagar jag möts av en person som skäller ut mig för att jag inte skickar ambulans till ett skärsår i ett finger utan senskada är inte roliga. Inte heller de gånger jag blir kallad fula namn. Ändå, när jag utgör skillnad mellan liv och död, eller när jag får en person med cancerbesked att våga berätta för sin familj, eller bara möter någon person som säger i luren till mig "vad rar du är" så känns arbetet fantastiskt.

För att kunna skriva har jag gått ner till 80 % vilket hjälper en del. Men man tjänar ju inte skorkovan på skrivande om någon tror det, så jag får nog hålla kvar vid mitt yrke som sjuksköterska. Jag mötte Anna Jansson i samband med Books and Dreams i september. Hon avslöjade för mig att det var först vid hennes roman nummer nio som hon vågade släppa sitt sjuksköterskeyrke och då hade hon sålt massor utomlands och böckerna hade blivit film.

Men på ett sätt har jag det bästa av två världar. Massor av social kontakt med inringare och kollegor och ensamheten framför tangenterna. Inte så dumt!

Dagens bild är inte från min central, men visar väl hur min arbetsplats ser ut.
Mari Åberg

                               

← Äldre inlägg