Hur mycket är sant?

Mycket ofta får författare frågan "Hur mycket är sant i din roman?" alternativt "Hur mycket är självupplevt?" alternativt "Är det dig själv/din fru/dina släktingar du skirver om?" Flera författare har på senare tid skojat om detta, till och med visat skämtsam statisktik över hur mycket som är självupplevt i deras romaner på föreläsningar och releaser. Visst är frågorna befogade. Det författare skriver om skall ju processas genom deras hjärna och komma ur någon slags källa, upplevd eller inte. Det kan vara minnen, upplevelser, drömmar, önskningar, något man hört om, läst om eller forskat om. Men det kan lika gärna vara något man hört sägas av paret som satt bakom dig på bussen, bredvid dig på caféet eller i solstolarna bredvid dig på stranden.

Intryck, det är det författare omvandlar och gör läsbart och förhoppningsvis njutbart. I mitt fall i min trilogi om Hanna och Göran har jag angett att 5 % är baserat på verklighet och  95 % på fantasi. Detta gäller de två första delarna Och kvar stod en röd resväska och Löftet.  I den tredje delen som just nu produceras ligger handlingen längre fram i tiden. Det innebär att jag själv har fler egna intryck och minnen att processa i handlingen. Det gör det inte lättare, tvärtom.

Nu frågar sig nyfiken "Hur mycket i din nästa roman är självupplevt?" För att göra er nyfikna på den kommande romanen  embarassedså kommer här svaret; ca 15 % ...  romanen framskrider och kommer att komma i höst.

Mari Åberg

                                          

 

5 mar 2015