Inget är som ödet. Eller?

I dag, exakt 15,5 timmar före avresan med flygplanet till intervju för en annan tjänst jag sökt, kom samtalet. Tjänsten dras in på obestämd tid. Jag hade redan checkat in på planet. Först blev jag bestört. Vilken urdålig framförhållning. Oprofessionellt. Tjänsten måste ju redan varit budgeterad och klar när den lades ut för ansökan. Ansökningstiden redan över för länge sedan, jag uppringd och välkomnad till intervju, flyg och resa beställt och betalt av företaget. Hur skall jag nu ta detta tänkte jag? Ja först blev jag som sagt chockad. Sen efter några timmar, det vill säga nu, tänker jag; Hela mitt liv har byggt på utvecklingar åt spretande håll som jag själv inte kunnat förutse. Många gånger har jag trott på att det faktiskt är ödet som bestämmer min livsväg, för jag kan staka ut en önskad väg och så "swish" (som i reklamen) så ändrar sig min livsbana. Är det alltså nu ödet griper in igen? Den nya tjänsten hade betytt frånvaro från hemmet till 50%. Då kan man tänka att det blir mycket skrivtid på "fritiden". Men blir det så? På ett trist hotellrum? Nja, det vete sjutton. Och hur skulle mitt förhållande med min make och familj utvecklas? Det är kanske nu ödet griper in och jag i stället verkligen blir Mari Åberg FÖRFATTAREN. Jag är ju på god väg.

Mari Åberg

                                              

 

 

 

15 apr 2014