Liten svacka

Nu då Novembermörkret sänker sig över oss, tillika duggregnet i söder och snön i norr, borde det ju vara en idealisk tid för att skriva. Eller hur? Krypa in, grotta ner sig i manuset och bara få ur sig allt det där som finns i huvudet. För tankar finns, de blixtrar förbi när jag minns anar det; på natten när jag vaknar klockan 03:00, när jag är ute och går, då jag sitter på balkongen och fryser. För jag vägrar nog inse att det är höst, vill inte heller. Jag tänder mitt stearinljus på balkongen och ser lågan släckas av den kalla vinden och suckar lite. Med hösten och November kommer allt som oftast en liten deppighet, lätt visserligen, men ändå kännbar. Så skriva är svårt just nu.

Jag var ute på landet i fem hela dagar, en skrivperiod som i vanliga fall i alla fall renderar 40-50 sidor text, nu blev det 12. Okej, jag umgicks med bästa väninnan och vi var ute både på långpromenader och simmade, men ändå. Det vill sig inte riktigt i November. Nu tänker jag inte stressas av detta, det får ta den tid det tar har jag bestämt. Under tiden kan jag glädjas åt ytterligare en fin recension, denna gång för "Och kvar stod en röd resväska" som du kan läsa under "Recensioner Mari Åberg".

Ta hand om varandra!

Mari Åberg

                                                       

14 nov 2014