Media

Under denna rubrik finns länkar och reportage om vårt skrivande!

De läggs in efterhand de inkommer med det mest nya överst.

 

  • Magasinet Skåne gör reklam för min bok LÖFTET. Lite fel har det blivit både på titel och förlag, för det är Lava förlag, men vadå! Reklam utan att jag blivit tillfrågad, inte illa! Nu får jag hoppas de gör en rättelse eller ännu hellre ett reportage!

                                       

 

 

  •     Books and Dreams författarkväll den 26/9 2014 där mari Åberg medverkar;

                https://www.youtube.com/watch?v=ehvesMIn85Y

                                      

 

  • En av mina gillare heter Lotta Nanfeldt. Denna trevliga kvinna bor i Mariestad och är vad jag förstår en av Mariestads biblioteks största bokslukare. I en trevlig artikel i Mariestads tidning från den 4/7 berättar hon om sitt liv. Och vad ser jag där? Lotta rekommenderar litteratur för sommaren. I en faktaruta finns Lottas sommarboktips;
    Flyktfåglar av Charlotte Cerps
    Barnbruden av Anna Laestadius Larsson
    Och kvar stod en röd resväska av Mari Åberg
    Klocktornet i Gilbertville av Anders Englund och Ann Charlotte Englund
    Björndansen av Anders Roslund och Stefan Thunberg
    Iskall hämnd av Ramona Fransson
    Barkhes kors av Bodil Mårtensson

    Det är härligt att bli omnämnd som boktips och det är fint sällskap. Och visst fungerar det nästan ännu bättre att läsa på hösten?

 

  • Den 6/9 publicerade Helahälsingland.se ( Hudiksvalls tidning, Söderhamnskuriren, Ljusnan och Ljusdals-posten) denna artikel;

Spåren efter 1800-talets motlutsflottning är inte så många längre. Men i Hybo syns bland annat den grävda kanalen. Fotograf: Jan Olsson

Mari Åberg skriver sin släkthistoria

Att berätta sina föräldrars historia för barnen fick Mari Åberg att börja skriva. Nu kommer hennes andra roman. Den utspelar sig till stor del i Hälsingland.

– Mina barn frågade mig: varför är du så annorlunda jämfört med andra mammor? Det fick mig att börja fundera över vad som format mig. Jag vill berätta om mina föräldrar och deras liv.

Mari Åberg föddes i Hudiksvall. Hennes pappa, som härstammade från enkla förhållanden, hade blivit chef för Stocka sågverk. Senare flyttade familjen omkring i landet och Mari tog studenten i Mölnlycke. Nu är Malmö hennes hemmastad. Mari Åberg är sjuksköterska på SOS Alarm men brinner framför allt för berättelserna.

– Jag vill berätta om vanliga människor som man kan identifiera sig med. Jag vill själv bli berörd när jag läser.

Skrivandet fick en extra kick när hon gick till final i Kapitel 1 härom året, en skrivartävling på nätet.

Hennes första bok hette Och kvar stod en röd resväska, och gavs ut på eget förlag för ett år sedan. Romanen fick ett starkt gensvar med positiva recensioner och finns på 250 bibliotek i landet. Den handlar om Maris mamma, som var av fin familj. Katastrofen inträffade den dag pappan blivit änkling och gift om sig med en ung kvinna som bytte ut låsen till huset. Den röda väskan med den 13-åriga flickans kläder stod utanför. Så började vuxenlivet för Hanna.

Boken slutar med att hon träffar en ung man på en dans, Göran.

Den nya romanen, Löftet, berättar Görans historia. Den bygger på Mari Åbergs pappas livsöde, och har hittat till nystartade Lava förlag och kommer ut i dag.

– Det jag skriver är ungefär fem procent sant och 95 procent fantasi. Jag låter till exempel motlutsflottningen i Hybo pågå längre än i verkligheten. Men jag har gjort väldigt mycket research i tidsandan, förklarar hon.

Båda böckerna utspelar sig under mellankrigstiden och början av andra världskriget. Maris pappa växte upp i Hälsingland, arbetade bland annat i skogen. Boken innehåller många både tragiska och spännande händelser och beskriver såväl motlutsflottningen i Hybo som Petsamotrafiken under andra världskriget, där många chaufförer från Hälsingland körde.

Göran har en tuff uppväxt, men har läshuvud. När mamman dör på sjukhuset i Hudiksvall och pappan super ner sig, utauktioneras han och syskonen på olika håll och familjen splittras. Därmed tvingas han bryta sitt löfte till mamma, något som kommer att plåga honom under livet.

Det är den klassiska arbetarlitteraturen som ligger Mari Åberg speciellt varmt om hjärtat och hon berättar stolt att hennes böcker jämförs med romaner av Elsie Johansson, Moa Martinsson och Ivar Lo Johansson med flera.

– Jag har fått ett fantastiskt gensvar och i höst ska jag ut och föreläsa med Bonniermagasinet Books and Dreams tillsammans med Lars Kepler, Jens Lapidus, Viveka Lärn, och Mia Törnblom med flera.

Än är hon inte klar med sin familjehistoria. Hon skriver just nu på den tredje boken, som berättar om Hannas och Görans gemensamma livsöde. Då kommer hon själv in i bilden.

Du som är prenumerant kan läsa ett stycke ur boken här intill.

I dagens Helga-bilaga har du också chansen att få Mari Åbergs bok, fyra exemplar av Löftet finns att lotta ut. Maila till helga@halsingetidningar.se och berätta varför du vill ha boken.

  • Den 13/8 2014 var denna artikel publicerad i Lokaltidningen Malmö

     

    "Löftet" – en lovande uppföljare

    KRONBORG. Malmöförfattaren Mari Åberg släpper i dagarna sin andra roman "Löftet". I den får man följa huvudpersonen Göran genom krig, hårt skogsarbete och spritmissbruk.– Det blir lätt bara elände när jag skriver, en dramaturg hjälpte mig att variera kurvan litegrann, säger hon.

    "Löftet" är den andra fristående delen i en trilogi och den här gången är historien löst baserad på Mari Åbergs fars levnadsöde. Det är ett tufft liv som skildras. Göran rycker in i lumpen lagom till andra världskrigets utbrott, han deltar i finska vinterkriget som spion och får redan vid unga år jobba hårt i skogen, där han anlägger grunden till ett alkoholmissbruk. Genom hela livet tyngs han också av ett dåligt samvete för att han inte lyckas hålla ihop sin familj, något han lovat sin mor vid hennes dödsbädd.

    – Jag vill skriva så att man blir berörd. Jag är en berättare som ofta beskriver vad människor känner, tänker och drömmer, säger Mari Åberg.

    Hon menar att böckerna består av fem procent sanning och resten påhitt, men ramen till historierna är hämtade från hennes föräldrars liv.

    – Det har inte alltid varit lätt att vara barn till de här två. Samtidigt har det gett mig styrka, att jag har fått ta så mycket eget ansvar. Ingen som läser böckerna kan tro annat än att jag älskar de här personerna. Böckerna är också ett sätt att nå förlåtelse och upprättelse. I den tredje boken blir det mer problematiskt, för då kommer jag själv in i bilden.

    Hon har fått positiva recensioner för sina båda böcker och jämförts med klassiska svenska arbetarlitteraturförfattare som Ivar-Lo Johansson, Moa Martinsson och Elsie Johansson. Den senare har också stor betydelse för att Mari Åberg, som till vardags jobbar på SOS Alarm, alls kom igång att skriva. Hon uppenbarade sig nämligen i en dröm och uppmanade Mari Åberg att fatta pennan och sätta igång.

    – Jämförelsen med arbetarförfattare är något som jag blir väldigt glad för, jag gillar verkligen den svenska berättartraditionen.

    Sedan den första boken gavs ut har vinden verkligen blåst Mari Åbergs väg. Trots att den gavs ut på eget förlag togs den in på 225 bibliotek i Sverige och även några i Finland och Norge. Inför den nya blev hon kontaktad av det nystartade förlaget Lava, vilket innebär helt andra resurser när det gäller textbearbetning och marknadsföring.

    Som om inte det vore nog hamnar hon snart i celebert sällskap på Bonnier-magasinets Books and dreams event. Där ska hon tala inför publik tillsammans med bland andra Viveca Lärn, David Batra och Mia Törnblom.

    Det är lite av en sensation. De ville ha en "vanlig människa" som publiken kan identifiera sig med. Att jag har gått ifrån att ingen ville publicera mig för att jag inte skrev deckare till detta, visar att det jag gör faktiskt är ganska bra. per.ingridz@lokaltidningen.se

    Fotnot: Anmälan till releasefesten görs till [javascript protected email address]

    Mari Åberg har releasefest för boken "Löftet" den 6 september vid Erikslust. Foto: Per Ingridz 

  • Här kommer en reklamfilm för romanen LÖFTET. Denna film gjordes i maj 2014, en månad innan förlaget bestämde att boken skulle heta just "Löftet". Dessutom ser min jacka rosa ut ... hmmm, den är röd!

          https://www.youtube.com/watch?v=KGfjT2DtO3I

 

  • Skånska Dagbladet 5/3 2014

    Skånska Dagbladet 5/3 2014
    Hon gör en trilogi av föräldrarnas livsöden
    BERÄTTARE. Tanken på att skriva böcker kom slumpartat och överraskande och ganska sent i livet. Snart släpper Mari Åberg den andra delen i trilogin som inspirerats av föräldrarnas stundtals dramatiska livsöden.
    Mari Åbergs uppväxt var en kringflackande historia. Faderns jobb som ingenjör förde familjen till allehanda byggprojekt runt om i landet.
    ”Fritt och annorlunda”, sammanfattar hon livet i de tillfälliga inkvarteringarna i allt från tält till fallfärdiga gamla bondgårdar, och lite annorlunda var också hon själv.
    - Jag har alltid varit lång och stor, vilket förstås innebar en risk för att bli mobbad, men i stället blev jag nog något av en ledargestalt.
    Hennes främsta fritidsintresse stack också ut en smula från den gängse bilden av vad en ung flicka brinner för.
    - Jag älskade flygplan. Jag var en planespotter långt innan ordet trainspotter var uppfunnet. Min idé om en lyckad utflykt var att åka ut till Torslanda flygplats.
    Yrkesvalet var således självklart - Mari Åberg skulle bli flygledare. Efter studenten hemma i Mölnlycke tog hon sitt pick och pack och drog ner till flygledarutbildningen på Sturup. Men drömmen fick ett smärtsamt slut.
    - Jag fick halsfluss åtta gånger på raken. När det var som värst vägde jag 48 kilo till mina 182 centimeter. Den svåra utbildningen i kombination med sjukdomen gjorde att jag beslöt att säga upp mig.
    Så hon fick hoppa av och tänka om. Omständigheterna förde henne till resebranschen. Under tre år jobbade hon på resebyrå och som reseledare på Kos, Malta och Teneriffa. Glassigt? Nja.
    - Det är rätt hårt att vara reseledare. Man tror att det är så lyxigt, men det är tungt i längden att aldrig riktigt kunna känna sig hemma, och att aldrig få vara ifred.
    Så hon åkte hem, fick ett vikariat som biträde inom psykiatrin i Malmö, och påbörjade därmed det som skulle bli hennes yrkesbana inom vården. Från Östra sjukhuset fortsatte hon till en så kallad miljöterapeutisk avdelning.
    - Där lärde jag mig att arbeta enligt principen krav och kram det vill säga att uppmärksamma och uppmuntra men också utmana till utveckling, det var en väldigt viktig tid, det var där jag blev uppfostrad, kan man säga.
    Varpå hon deltog i arbetet med att bygga upp en särskild utredningsavdelning med inriktning mot demenssjukdomar. Under tiden växte en längtan efter större fackkunskaper om det hon höll på med.
    - Mina patienter fick ju också blodproppar och hjärtinfarkter och allt jag kunde göra var att ringa efter en läkare eller ambulans.
    Så hon satte sig i skolbänken, och 1991 kunde hon kvittera ut sin sjuksköterskelegitimation. Därefter hamnade hon i Simrishamn, även det en tid hon beskriver som danande och lärorik.
    - Här träffade jag min mentor, överläkare Tor Lindgren, som lärde mig hur man ska vara med patienterna, hur viktigt det är med en rak och öppen kommunikation och hur central glädjen är som tillfrisknadsfaktor.
    Därefter fortsatte hon till thoraxintensiven i Lund.
    - Thoraxkirurgi är väldigt utmanande för en sjuksköterska. Man får fatta många beslut själv, vilket passar mig. Man måste vara väldigt kunnig, och verkligen förstå alla principer i behandlingsprocessen.
    Under några år i början av 2000-talet jobbade hon som lärare för sjuksköterskestudenter och personal på IVA i Lund (”men jag höll på att jobba ihjäl mig, jag mådde inte alls bra”) varpå hon testade att jobba på sjukhem (”Tanken var att få lite mer lugn och ro där, men det var ännu värre, ett extremt tungt jobb”) innan hon hamnade på sjuksköterskeutbildningen på Malmö högskola där hon tillbringade fem år som adjunkt innan hon tog klivet över Öresund och jobbade några år på Rigshospitalet med hjärtkirurgi.
    De senaste två åren har hon tillbringat på SOS Alarm i Malmö, ett tufft arbete det också, men hon stortrivs.
    - Ja, här blir jag kvar till pensionen, det tror jag verkligen. Det är ett fruktanvärt svårt jobb. Min uppgift är att få fram vad det hela egentligen handlar om, och allt jag har att gå på är vad inringaren säger. Ibland är de chockade eller kan inte meddela mig mer än ”Jag mår inte bra”. Då gäller det att ha en god intervjuteknik och tålamod.
    Att dagarna i ända konfronteras med människor i akut kris kräver ett stabilt psyke.
    - Man får se Sverige från dess allra eländigaste sida, och det ringer väldigt många ensamma människor. Men jag gillar jobbet. Jag gillar till och med jag-ska- hoppa-från-balkongen-samtalen. I dem känner jag att jag har nytta av min egen erfarenhet av depression, som kom när jag gick in i den berömda väggen.
    Det var just när hon var deprimerad, utarbetad och sjukskriven, som skrivandet lite oväntat äntrade scenen. Året var 2003, och det var hennes barn som satte i gång processen genom att reflektera kring hennes föräldraskap. Repliken ”Du är så annorlunda jämfört med andra mammor” fick henne att börja fundera över sina egna föräldrar, och så föddes tanken om att skriva ner deras berättelse.
    - Det blev 50 sidor. Sedan insåg jag att jag inte visste mer.
    Modern var redan död, och fadern dog kort efter att hon inlett sitt projekt, så minnena av det föräldrarna berättat genom åren var allt hon hade att bygga på. Merparten fick därför bli fria fantasier.
    Skrivandet har fått ta tid. Hon fick en knuff i rätt riktning när hon gick en kurs på Skrivarakademin i Malmö och när hon kom till final i en stor romanskrivartävling, och förra året släppte hon bok nummer ett, på eget förlag. ”Och kvar stod en röd resväska”, heter den, och i huvudrollen finns karaktären Hanna, löst byggd kring Mari Åbergs mamma. Bok nummer två, som handlar om Göran, bygger på minnesfragment från pappans liv och landar på bokhandelsdiskarna någon gång i början av sommaren, är det tänkt.
    Att fånga hur livet såg ut på 1930- och 40-talet har krävt en hel del tankemöda och research.
    - Medborgarplatsen hette till exempel inte Medborgarplatsen 1938, den hette Södra Bantorget. Sådana detaljer får man inte missa. Och hur pratade man egentligen? Använde man ord som ”nedrigt”? Allt sådant där måste bli rätt. Man får liksom ge sig ut på gatorna och kolla. Anna Lindblom
    Namn: Mari Åberg, 56
    Bor: Lägenhet på Dammfri i Malmö, sommarhus i Brösarp.
    Familj: Maken Stefan, två egna barn, två bonusbarn.
    Gör: Arbetar på SOS Alarm som sjuksköterska.
    Aktuell: Blir en av de första författarna att ges ut på nystartade bokförlaget Lava, en avknoppning från egenutgivarsajten Vulkan där hon gav ut sin första bok.

 

  • Den 2/1 2014 är vi både förstasidesnytt samt har en stor artikel i Ystads Allehanda med rubriken; Dubbelt upp för skrivande paret - Många drömmer om att skriva. Äkta paret Stefan och Mari Åberg hör till dem som gjort den drömmen till verklighet. I sommarstugan utanför Brösarp har de skrivit det mesta av sina respektive debutromaner.

    I veckorna jobbar Malmöparet Mari och Stefan Åberg på som vanligt. Hon är sjuksköterska, med jobb på SOS Alarm. Han är civilingenjör och jobbar med dataprogram för byggbranschen. Men när de är lediga är det en helt annan tillvaro som gäller. De senaste åren har de lagt det mesta av sin fritid på skrivandet – och mycket av det har skett i parets fritidshus i Södra Björstorp strax söder om Brösarp.
    Mari Åberg började skriva på skoj kring 2003.
    - 2007 började jag satsa på det på allvar, jag gick en skrivarkurs som gav självförtroende. Och 2009 kom jag till final bland 600 tävlande i Bok-SM, berättar Mari när YA träffar paret före jul i deras ombonade sommarstuga strax utanför Brösarp.
    För Stefans del började skrivandet egentligen för första gången för flera årtionden sedan, berättar han.
    På 1990-talet skrev han, delvis utifrån egna erfarenheter, ett synopsis till en roman om en man som genomgår en smärtsam skilsmässa och först blir deprimerad, men efterhand utforskar singellivets mer spännande sidor och träffar kvinnor per kontaktannons.
    Men sedan låg hans skrivande i malpåse – tills Mari började skriva.
    - Han hade ju tråkigt, jag bara satt och skrev, säger hon och skrattar.
    Sedan dess har skrivandet tagit fart för båda. Fast de har ganska olika inställningar till det där med att visa sina texter för varandra.
    - Jag vill ha innehållsanalys. Fast det får jag inte av Stefan, säger Mari som liksom Stefan använt sig både av nätforum och professionella lektörer för att få feedback på sina texter.
    - Jag är nog mer hemlighetsfull, och jag vill inte lägga mig i handlingen i någon annans böcker, säger Stefan.
    Det delade intresset innebär på samma gång stöd och en viss konkurrens, menar de. Och mycket hjälp och utbyte har de också haft i föreningen Egenutgivarna, berättar Mari.
    För även om det å ena sidan kanske är svårare än någonsin att bli antagen av de stora förlagen har å andra sidan möjligheterna att själv ge ut böcker ökat enormt, i och med nyheter som print on demand och e-böcker.
    När de började bli klara med sina böcker ungefär samtidigt föddes tanken på att ge ut dem på eget förlag. I mars startade de sitt "Andra Rum förlag" och i slutet av augusti i år hade de gemensamt releaseparty för sina respektive romaner.
    Maris "Och kvar stod en röd resväska" handlar om en ung kvinnas liv under 30- och 40-talet, och har inspirerats av Maris egen mammas uppväxt, Stefans "Vid fyrtio börjar livet" bygger vidare på hans romanutkast från 90-talet, om en nyskild mans väg mot en ny tillvaro.
    - Det har varit mer jobb med researchen för Mari, jag har ju skrivit om en tid jag själv varit med om, säger Stefan.
    Under hösten har paret gjort erfarenheten att mun-mot-mun är en inte oväsentlig metod för den som ger ut böcker på eget förlag.
    Stefan lyckades få Ica hemma på Erikslust i Malmö att ta in hans bok. Och böcker kan bli efterfrågade i alla möjliga sammanhang.
    - Någon pratar om det på vattengympan. Och plötsligt har man sålt några exemplar, säger Mari.
    Stefan vilar just nu lite vad gäller skrivande inför 2014 då han ska ta itu med nästa bok, Mari ska snart ge ut andra delen i det som ska bli en trilogi. Och idéerna växer fram hela tiden.
    - Det är lite som att sticka en tröja, man börjar tänka på nästa redan när man håller på med en, säger Mari.

    FAKTA:
    Mari Åberg är 56 år, är född i Hälsingland och uppvuxen i Göteborg. Hon har två egna barn och bodde i många år i Brösarp, under sitt första äktenskap. Jobbade i många år på sjukhuset i Simrishamn.
    Stefan Åberg är 59, har även han två egna barn och arbetar på dataföretaget Strusoft. Ursprungligen från Småland, flyttade till Skåne 1976.
    Paret träffades år 2000 och skaffade stuga i Brösarp 2007.
    Förlaget har hemsida http://www.andrarumforlag.se.

 

  • Den 9/12 2013 var Stefan och Mari Åberg gäster på Odd Fellow:s loge St Knut i Malmö.

       Så här skriver broder Magnus Gustafson om vårt besök i S:t Knuts-Länken nr 1 mars-april 2014;

"Kvällens föredragare är ExCM Stefan Åberg och hans fru Mari. Ett näst intill världsberömt författarpar. Se bara            artikel i Sydsvenskan, den går att söka fram på sydsvenskan.se. Mari poängterar det ovanliga att vara på middag som enda dam bland 40 herrar! Mari berättar om vägen fram till sitt författarskap som att ha något att berätta, ha lite språkkunskaper, ta lärdom av t ex redaktörer, ha tålamod och ett giftermål med en trevlig typ! Deras böcker kommer till i stugan på Österlen. De skriver inte tillsammans. Det hade slutat illa! Däremot kompletterar de varandra med korrektur och stavfel.

Under en mycket trevlig föredragning kommer vi arbetet med Stefan och Maris böcker närmare in på livet. Det långa och det korta som rekommendation är att läsa böckerna "Vid fyrtio börjar livet" och "Och kvar stod en röd resväska". Avslutningsvis kommer många intresserade och engagerade frågor till författarparet".

 

  • Den 2/12 2013 medverkade Stefan och Mari Åberg i Radio Vättervåg och intervjuades under programmet 45 minuter, som handlar om litteratur och skrivande. Länken är https://soundcloud.com/45minuter och det är programmet från 2/12 det gäller.

 

 

704x396bywidth-cuttopbottom-transparent-true-false.jpg

Historierna blev romaner

Mitt i livet.
De är alldeles för olika för att skriva en roman ihop – ändå älskar de att skriva tillsammans. I Mari och Stefan Åbergs kärleksförhållande frodas också en kärlek till att berätta. Nyligen debuterade de som författare.

I den röda soffan i vardagsrummet, där fönstren mot väster släpper in ett vackert ljus över möblemanget, märks deras skilda personligheter direkt. Mari Åberg sitter framåtlutad, hela tiden på hugget att flika in något nytt i berättelsen på sin pigga göteborgska. Stefan Åberg lutar sig tillbaka, funderar lite mer över svaren och ger dem på trygg småländska.

De hade kunnat träffas långt tidigare än vid millennieskiftet. Som unga studenter tillbringade de båda en hel del tid i Lund.

– Det roliga är att vi umgicks i samma kretsar, säger Mari Åberg.

– Fast du var väl mest i Malmö? påpekar hennes make.

– Jo, men jag gick en del på nationer i Lund också.

Mari Åberg levde sina första år i Harmånger i Hälsinglands skärgård där hennes pappa drev ett sågverk. Familjen flyttade senare till Mölnlycke utanför Göteborg.

Som barn drömde hon om att bli att bli flygledare men kom istället, efter att hon flyttat ner till Skåne för att plugga, att ägna sitt yrkesliv åt sjukvård.

Med en sjuksköterskeexamen i botten har hon sedan 1980-talet arbetat med intensivvård, bland annat på Rigshospitalet i Köpenhamn, och som utbildare av studenter på Malmö högskola. Nu är hennes titel ”högre medicinsk kompetens” på SOS Alarm där hon jobbar både dag- och nattskift.

– Det är roligt och jobbigt, jobbigt om man börjar arbetsdagen med att bli utskälld. Det går inte att beskriva jobbet, man måste vara kunnig, uppfinningsrik och samarbetsvillig – och det tror jag att jag är, säger Mari Åberg vänd mot sin man med påståendet som en fråga.

Han nickar bekräftande.

Stefan Åberg växte upp i Vaggeryd i Småland och kom till Lund som 20-åring för att läsa till civilingenjör på LTH. Han har arbetat som byggnadskonstruktör åt Skanska, men 2002 var tiden mogen för att tillsammans med några kolleger starta ett företag som utvecklar dataprogram för byggbranschen. För några år sedan köpte de en villa i Malmö där företaget nu huserar.

Medan Stefan Åberg gifte sig, flyttade till Bjärred och fick två barn levde Mari Åberg ungefär samma typ av familjeliv på Österlen och i Höllviken. Samma år, 1998, lämnade de var för sig, efter varsin skilsmässa, villaförorterna för Malmö.

Och år 2000, i brytningstiden mellan tidningarnas kontaktannonser och internetdejtandets intåg, hamnade de på samma chattforum och inledde sin konversation. 64 långa mail senare, det första telefonsamtalet när hon hörde ”hans snälla småländska”, det nervösa mötet IRL hemma hos honom och till slut bröllopet i Sorrento, sitter de här i sin tredje gemensamma lägenhet och har gett ut varsin bok. Om helt olika saker.

För Mari Åberg väcktes idén till boken ”Och kvar stod en röd resväska” när hennes barn påpekade att hon aldrig varit särskilt ”mammig” – ”mer fri”.

– Jag började fundera över min egen uppväxt och tänkte att jag ska skriva om min mamma för mina barn. Hon hade ett märkligt livsöde. Det var meningen att pappa skulle fylla i faktaluckorna men så dog han. Då fick jag istället fantisera fritt.

När Mari Åberg grävde ner sig i sin historia för fyra fem år sedan mindes Stefan Åberg det synopsis han börjat skriva på efter skilsmässan på 1990-talet, när han levde som ”varannan vecka-förälder”, svarade på kontaktannonser, var med i en singelförening och ”levde loppan utan barnen”.

Efter många gemensamma skrivstunder i stugan i Brösarp på Österlen där de hojtat ”funderingar, grammatikproblem och möjliga synonymer” till varandra har han nu också sin berättelse mellan pärmar.

”Vid fyrtio börjar livet” heter den. Romanerna har de gett ut på ett eget förlag som de bildat tillsammans.

– När vi är ute på Österlen tar vi långa promenader och spanar efter vildsvin och kronhjort. En dag när vi gick där och funderade på namn till vårt förlag såg vi skylten till byn Andrarum. Det blev ett dubbelbottnat namn till förlaget, det har både koppling till Österlen och att färdas till andra rum som man gör när man läser.

De har haft releasefest och sålde då ett par hundra ex av sina böcker. Nästa helg har de en monter på Bokmässan i Göteborg tillsammans med föreningen Egenutgivarna som betytt mycket när de gått in i rollen som förläggare.

Blir det en gemensam roman nästa gång?

– Nej! utbrister Mari Åberg bestämt. Vi är för olika, skriver för olika och ser för olika på saker. Vi skulle bara bli arga och skilja oss.

Stefan Åberg betraktar henne kärleksfullt.


Mari och Stefan Åberg

Ålder: Hon är 56 och han 59 år.

Bor: I lägenhet vid Pildammsparken i Malmö och i stuga i södra Björstorp på Österlen.

Gör: Mari är sjuksköterska och arbetar på SOS Alarm AB, Stefan är civilingenjör och arbetar med dataprogram för byggnadskonstruktioner på företaget Structural Design Software in Europe AB (StruSoft).

Båda har nyligen gett ut varsin roman, ”Och kvar stod en röd resväska” (Mari), ”Vid fyrtio börjar livet” (Stefan) på egna förlaget Andra rum förlag, www.andrarumforlag.se.

Familj: Maris barn Linnea, 28, journalist, och Johannes, 26, som är fotbollsmålvakt i Hammarbys A-lag. Stefans barn Patricia, 27, som jobbar med ekonomi på ett laxföretag i Nordnorge, och Patrik, 24, som pluggar i Helsingborg.

Intressen: Massor. Förutom skrivandet är de med i flera olika loger, som Odd Fellow, Par Bricole, TB och Vasa. ”Vi lägger mycket tid på det sociala livet där men det ger mycket tillbaka. Att ha många vänner är en bra pensionsförsäkring.” Stefan är med i ett gäng som äger en travhäst på Jägersro och träffas där när den springer. Mari går på vattengympa och de tränar tillsammans på Friskis & Svettis tre gånger i veckan.

Författare: Sara Martelius
Publicerad 22 september 2013 06.30
Uppdaterad 23 september 2013 09.58

 

  • Magasinet Skåne skriver om oss i nummer 6 som utkom 24/9 2013. 

 

  • 581629-10151727289369563-2116198517-n.jpg

     

 

  • Mari och Stefan Åberg berättar om sitt författarskap i denna tidningsartikel i Lokaltidningen Malmö; http://malmo.lokaltidningen.se/malmopar-som-har-sina-sidor--/20130821/artikler/708219760/1293
  • romandebutanterna Stefan och Mari Åberg i amfiteatern i Pildammsparken, inte långt från deras hem vid Kronborg. Foto: Per Ingridz
    romandebutanterna Stefan och Mari Åberg i amfiteatern i Pildammsparken, inte långt från deras hem vid Kronborg. Foto: Per Ingridz

    Malmöpar som har sina sidor

    Mari och Stefan Åberg romandebuterar på eget förlag

    KRONBORG. En 13-årig flicka som överges av sin far, en deprimerad 40-årig man och kärleksmöten i Malmönatten. Det är något av innehållet i Malmöförfattarna Mari och Stefan Åbergs debutromaner.
    – Startskottet för mitt skrivande blev när mina barn frågade mig varför jag är så annorlunda, säger Mari Åberg.

    Det finns flera klassiska författarpar i den svenska litteraturhistorien. Sedan tidigare känner vi bland andra Moa och Harry Martinsson, Maj Sjöwall och Per Wahlöö samt Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril. Nu ansluter sig även paret, tillika Västra innerstadenborna, Mari och Stefan Åberg till denna skara.
    De debuterar i dagarna med varsin roman på det egna ”Andra rum förlag”. Namnet är hämtat från en liten ort i närheten av Brösarp och det är också i deras stuga där som böckerna har växt fram.
    – En skrivardag brukar börja med att vi tar en lång promenad på Brösarps backar. Sedan äter vi frukost och börjar skriva – jag brukar sitta i köket och Stefan i vardagsrummet. Vi hojtar till varandra för att få hjälp med synonymer och sådant. Stefan är duktig på grammatik medan jag har ett bra öga för layout, säger Mari Åberg.

    Sökte sina rötter

    Mari Åbergs skrivande inleddes när hon började fundera över vem hon egentligen var och hur hon har blivit sådan. Hennes barn frågade henne varför hon var så annorlunda, på ett positivt sätt, och hon sökte svaret i sina rötter – hos föräldrarna. Romanen grundar sig i föräldrarnas livsöden, men huvuddelen av stoffet kommer från Mari Åbergs egen fantasi.
    – Från början var skrivandet mest på skoj, men ju längre jag kom, desto tydligare blev det att jag ville ge ut en bok. Om jag får tilllåta mig att vara lite larvig så blev jag faktiskt själv berörd av boken när jag läste det färdiga resultatet – och då kände jag: ”det här måste bara ut!”.
    Båda böckerna är i någon mån verklighetsbaserade, även om mycket, som sagt, är uppdiktat. Detta föranledde också funderingar kring hur böckerna skulle tas emot av personer som på något sätt är berörda.
    – Det är absolut något som jag har tänkt på. Till exempel har jag en syster som till en början inte var så förtjust i idén om att jag skulle göra en bok baserad på våra föräldrars liv. Nu har hon dock förstått att det bara är ett frö som jag har hämtat från verkliga livet och sedan spunnit vidare på. Hon har nog också insett att det här är något som har varit bra för mig, säger Mari Åberg.

    Vunnit tävlingar

    Stefan Åberg hade sedan länge haft planer på att skriva en roman, men skrinlagt dem. Det var först när han hörde sin frus knattrande på tangentbordet ute i stugan i Brösarp som skrivargnistan tändes igen. Böckerna har skrivits under parets fritid, och processen har tagit flera år i anspråk. Mari Åbergs bok har utmärkt sig i flera litteraturtävlingar, men trots det var det svårt att hitta ett förlag som var villigt att ge ut den. Paret enades snart om att ta saken i egna händer och starta ”Andra rum förlag”.
    – Det är lättare att nå ut som egenutgivare. Tack vare sociala medier finns det många sätt att göra sig hörd. Folk som driver egna förlag hjälper också varandra och ger tips om hur man kan göra för att lyckas, säger Stefan Åberg.
    Förlagets namn har flera bottnar. Dels anspelar det på orten Andrarum, men det syftar även på att litteraturen öppnar dörren till andra rum.
    – Vi kom på namnet när vi var ute och gick vid Brösarps backar. Jag gick som vanligt och pratade och Stefan ville att jag skulle vara tyst för att öka chansen för att vi skulle få se ett rådjur eller vildsvin. Jag gav olika förslag på vad förlaget skulle kunna heta, men Stefan ratade dem alla. Till slut sa jag: ”kom på ett själv då!”. Just då gick vi förbi Andrarum IF:s orienteringsklubbs stuga och han sa: ”vi ska heta Andra rum”, och så blev det så.

    En motpol

    De har båda civila yrken som ligger ganska långt ifrån litteraturen. Stefan är verksam som civilingenjör medan Mari arbetar på SOSAlarm.
    – När man jobbar hårt på helger, kvällar och nätter och upplever tuffa grejor fungerar skrivandet som en sorts motpol. Det är också ett sätt att hålla hjärnan i trim, säger Mari Åberg.

    Fotnot.Releasefest för böckerna hålls den 31 augusti på Fridhemsvägen 22. För mer information gå in på www.andrarumforlag.se
    Stefan Åberg om sin bok:
    Stefan Åberg berättar om sin roman "Vid fyrtio börjar livet": "Det är en relationsroman som utspelar sig i Malmö med omnejd i slutet av 1990-talet. Huvudpersonen Pontus är en kille i 40-årsåldern som är inne i ett dåligt förhållande. När hans fru lämnar honom drabbas han av en depression. Han har tre barn och blir därför varannanveckasförälder. Efterhand upptäcker han dock de positiva sidorna med singellivet och börjar svara på kontaktannonser och gå med i singelföreningar. Det blir en karusell med brev och möten och han ser det hela lite som ett experiment.
    En annan person i romanen är 35-åriga Erika som också är singel och vars biologiska klocka börjar ticka.
    Jag skilde mig själv på 1990-talet och var ute en del och träffade kvinnor, så fröet kommer därifrån. Bland miljöerna kan Pickwick, Swing inn, Mattssons musikpub och Törringelund nämnas".

    Mari Åberg om sin bok:
    Mari Åberg berättar om sin roman "Och kvar stod en röd resväska" (den första delen i en trilogi):
    "Romanfiguren Hanna växer upp i ett nyrikt hem under depressionsåren men när hon är 13 år så dör hennes mamma. Hennes far gifter snart om sig och hon får en fostermor som är 19 år, lika gammal som hennes egna syskon. En dag när Hanna kommer hem är dörren låst och utanför står en röd väska – hon är utkastad från sitt eget hem. Handlingen kretsar sedan kring hur en ung flicka som levt ett privilegierat liv måste återskapa sig själv och sin självkänsla. Hur hon försöker överleva utan att hamna i prostitutionsträsket och hela tiden försöker återfå kontakten med sin far. Boken utspelar sig i både Göteborg och Stockholm och beskriver bland annat livet i restaurangbranschen.

 

 

  • Författarintervju med Mari Åberg om Och kvar stod en röd väska, från Vulkans hemsida

    Och kvar stod en stod en röd resväska, OMSLAG - framsida

    Berätta om din bok

    Boken har verklighetsbakgrund, men är till största delen uppdiktad. Detta är del ett i en romantrilogi där vi i den första boken möter Hanna, en ung flicka som växer upp i ett nyrikt hem under depressionsåren. Hon lever ett priviligierat liv vad gäller pengar och status men saknar ofta faderns kärlek och omtanke. Fadern är storbyggmästare och en mycket upptagen man. Modern finns där med sin omsorg, men hon avlider under tragiska omständigheter. Ganska snart finns en ny kvinna i hemmet, en mycket ung kvinna i ålder med Hannas äldsta syskon. En svår tid startar för Hanna som kulminerar i att hon mister allt. Hon tvingas bryta upp och skapa sig en egen framtid. Detta är en roman om svek, mod och oväntad vänskap och hur en ung kvinna till slut erövrar självkänsla och respekt. Vi förflyttas till 30- och 40-talets Sverige i en berättelse full av nya perspektiv, humor och starka känslor.

    Hur kom boken till?

    Boken bygger på min egen mors livsöde. Från början ville jag teckna ned hennes ovanliga öde för att mina barn skulle förstå mig själv. Att växa upp med en mor som lever i två världar, den rika och priviligierades och det vanliga livet som Svensson har påverkat mig och mitt liv. Jag ville berätta och kanske förklara. Men projektet växte efter att jag gått en skrivarutbildning. Jag förstod att jag satt på en historia som kunde engagera och beröra många människor. I samband med Bok-SM fick jag mer inspiration då boken kom till final och den har vunnit pris i Telegram Förlags debutanttävling vilket sporrade ytterligare.

    Vad får dig att vilja skriva?

    Jag har en historia att berätta, en historia som engagerar och berör. Jag hoppas och tror att många kommer att njuta av denna historia som i djupet är tragisk men som också andas livsglädje och överlevnad.

    Hur reagerar din omgivning?

    Många tycker om det jag skriver och det fick jag bevis för under de två stora tävlingar jag deltagit i där jag placerat mig i topp. Min make Stefan Åberg har efter att jag börjat skriva också tagit fram ett gammalt projekt och vi debuterar faktiskt samtidigt. Vi stöttar varandra, ropar från kök till vardagsrum om synonymer, grammatik och funderingar. Ett mycket trevligt sätt att umgås! Mina arbetskamrater och chef är mycket stöttande.

    Skriver du på något nytt?

    Jag skriver på del två i trilogin och är snart klar med den. Här möter vi Göran, en ung man som lever ett hårt men omväxlande och många gånger spännande liv. Genom livet bär han på en stor skuld. Detta påverkar honom genom livet.
    Del tre i trilogin är under planering. Här kommer Hanna och Göran möta varandra och deras olika livsöden kommer att påverka deras relation.

    Har du tips?

    Skriv bara, se om det blir något. Ju mer du skriver desto bättre går det. En skrivarkurs kan få upp förtroendet. Var kritisk, men lär dig också uppskatta din egen text och gilla den själv. Om du själv blir berörd av vad du skriver är det en bra text.

    Varför skall man läsa din bok?

    Min bok är en relativt sällsynt sorts bok i dag. Det är ingen deckare, det finns inga mord, här är inga kändisar. Det är ett kvinnoporträtt med historisk touch. Det går ganska långsamt fram i handlingen. Du skall hinna njuta, sippa på vinet eller koppen te som står bredvid och mysa med boken. För alla dem som gillar att bli berörda, som vill känna med huvudpersonen är min bok perfekt.

    Vad gör du när du inte skriver?

    Jag är utbildad Intensivvårdssjuksköterska, lärare och har Master i omvårdnad. Jag har arbetat med Intensivvård mest hjärtoperationer och som adjunkt på Universitet. Sen några år är jag Högre Medicinsk Kompetens på SOS Alarm AB. Där får jag använda mig av min rika kunskap inom vård, mitt mjuka lyssnande sätt men också min förmåga att leda och inspirera människor och ibland måste jag ta kommandot. Ett omväxlande arbete alltså.

    Vilka vill du helst skall läsa din bok?

    Alla förstås! Men jag tror att den appellerar allra mest på kvinnor och kanske de i min egen ålder, d v s kvinnor i åldern 30-80 år