Några tankar kring egenutgivning

Jag och Mari har ägnat en stor del av fritiden de senaste åren åt skrivande av våra romaner ”Vid fyrtio börjar livet” och ”Och kvar stod en röd resväska” som till stora delar vuxit fram i vår stuga i Brösarp på Österlen. Där sällskapar vi genom författandet. Oftast sitter jag i vardagsrummet och Mari i köket. Då och då hojtar vi funderingar, grammatikproblem och möjliga synonymer till varandra. Ett bra sätt att umgås!

Framåt hösten 2012 kände vi oss ganska klara efter många korrekturläsningar och otaliga omarbetningar av våra manus. När man känner så och vid en sista genomläsning tycker att… det här är nog ganska bra… då är det dags att ta till professionell hjälp i form av någon av alla de lektörer som finns på marknaden. Vi gjorde så och deras synpunkter innebar att en del skrevs om, en del skrevs till och en del togs bort men summan av kardemumman blev bättre manus. Vi delar sedan erfarenhet med så många andra hoppfulla författare d.v.s. att skicka iväg manuset till ett antal etablerade förlag och sedan vänta en, två, tre månader och ibland ännu längre på att avslaget skall landa i brevlådan. Ibland utan någon egentlig motivering men ibland lite mer hoppfullt ”manuset är mycket lovande men passar inte in i vår nuvarande utgivning” el. dyl.  Hur som helst, resultatet blir förstås detsamma och på våren 2013 var det slutligen dags att hitta ett alternativ.

Detta alternativ heter egenutgivning. Vi gjorde en grundlig research av alla de företag som erbjuder hjälp med processen från färdigt manus till färdig bok. Slutligen fastnade vi för Vulkan där vi fick hjälp med att fixa inlagan, omslaget, tryckning, lagring och distribution. Vi beslutade oss optimistiskt för att trycka 1000 ex varav 700 stannade hos Vulkan och resten skickades till oss. En fantastisk känsla när man efter alla år av arbete slutligen har boken i sin hand.

När så böckerna står där i sina lådor kommer nästa steg. Hur ska man hitta alla dessa presumtiva läsare som man hoppas på? Detta är förstås den största utmaningen som egenutgivare. Man har inte ett etablerat förlag i ryggen som fixar pressreleaser, avtal med bokhandeln, signeringar och event av olika slag, listan kan göras lång.

Först gäller det att skapa ett eget förlag med en websida som plattform för marknadsföringen. Vårt heter Andra rum förlag med en koppling till trakten där vår skrivarstuga ligger.

Ett ordentligt releaseparty är förstås ett måste. Vårt gick av stapeln i Malmö en lördag i slutet av augusti och vi hade bjudit alla våra vänner, bekanta, bekantas bekanta samt grannar och en del annat löst folk. Slutligen fick vi ihop en bit över hundra personer vilket innebar att vi fick dela upp det hela i två pass. Det blev en mycket trevlig dag! I denna tillställning ingick förstås boksignering vilket var en ny men inte helt oangenäm upplevelse.

Nästa steg blev att kontakta pressen, såväl dags- som veckopress. Vi skickade mail om vårt skrivande till ca fyrtio tidningar där vi för att öka intresset tryckte på att vi var ett gift par som båda skrev. Inte många svarade så vi ringde upp en del av dem vilket resulterade i artiklar i sex tidningar företrädesvis i Skåne vilket förstås gav en hel del feedback. På en del håll, företrädesvis från större tidningar fick vi veta att detta inte var intressant vilket förstås väcker tanken att man som egenutgivare gärna blir sedd över axeln i dessa sammanhang och det är svårt att få ett omdöme i det offentliga rummet.

Ett annat mycket viktigt marknadsföringsforum är sociala medier exempelvis facebook. Vi är även med i föreningen Egenutgivarna som i nuläget har ca 200 medlemmar där vi utbyter erfarenheter och hjälper varandra med råd och dåd. Vi ställde också ut i egenutgivarans monter på bokmässan i Göteborg i september 2013.

När det gäller bokhandeln så gjorde vi ett försök med Akademibokhandeln men där blev det nobben obesett. Vår erfarenhet är att det är mycket svårt att som egenutgivare komma in i bokhandeln, en erfarenhet vi delar med många.

Nåväl det finns andra forum att marknadsföra sina böcker i. Vi har deltagit i många olika event som julmarknader av olika slag och hållit föredrag med påföljande signering lite här och där samt även med viss framgång använt oss av den lokala ICA handlaren.

Har man fått en någorlunda bra recension från BTJ kan det löna sig att kontakta biblioteken med hänvisning till denna och som egenutgivare tar man gärna chansen att i olika sociala sammanhang föra in samtalet på litteratur i allmänhet och då förstås den egna boken i synnerhet vilket ibland kan leda hela vägen.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det är tufft att försöka slå sig fram som egenutgivare men samtidigt stimulerande och man är själv ansvarig för alla beslut.

Stefan Åberg

22 apr 2014