Ny fin recension av "Och kvar stod en röd resväska"

I natt, när jag inte kunde sova, läste jag så klart Och kvar stod en röd resväska av Mari Åberg - och jag får lov att säga att jag är imponerad. Det här har Mari Åberg gjort bra. Hur många gånger har jag inte lagt ifrån mig en förlagsutgiven bok därför att jag tappat intresset för den? Rätt många, faktiskt. Det var inte aktuellt här. Fascinationen ökar av att det finns en verklighetsbakgrund i storyn.

Tempot är behagligt, och som läsare känner jag att jag kommer nära Hanna/Anita. Hon blir verklig för mig. Just det där med att levandegöra karaktärer tycker jag själv är ett av de riktigt svåra momenten i skrivandet. Mari Åberg har lyckats här. Detsamma gäller för karaktärerna Greta och Anders, även om den sistnämnda inte har så stort utrymme i boken som helhet. Kärleksscenen är balanserad. Inte snaskig, och heller inte pryd. Det är uppenbart att midsommarnattsmötet har stor betydelse för Hanna/Anita.

Ett tag, en bra bit in i boken, var jag ändå nära att tappa intresset; jag väntade på något som skulle kantra hennes tillvaro, och det kom ju - det förfärliga sexuella övergreppet. Jag hade tänkt mig att hon skulle bli traumatiserad efter det, men det fick jag inte intryck av, hon verkade nästan vara samma gamla Hanna/Anita som innan. Det gjorde mig brydd, tills Mari Åberg hanterade situationen genom att låta henne upptäcka sin egen sexualitet. 

Boken har ett konsekvent språk som förflyttar mig till 1930-1940-tal. Mari Åberg har ett fint och konsekvent språk, möjligen är meningarna överbelastade för att passa just min smak. Med det menar jag att värdeladdade ord kan skalas av utan att budskapet går förlorat. Ändå, jag kan leva med överbelastning, det skymmer inte helhetsintrycket på något sätt. Titeln blev jag också fundersam på. Det känns inte riktigt som Mari Åberg träffat helt rätt där - men det är bara min fundering. Att sätta klockren titel är inte lätt. Hanna/Anita är stark i sin utsatthet, hon tar sig igenom svårigheter, finner och förlorar kärleken. En titel som mer fokuserar på Hanna/Anita hade varit mer rätt - för mig. Men som helhet - det här är så bra, Mari Åberg. Jag är glad att jag fått läsa den.

Jan Stenqvist, journalist och författare

5 dec 2013