Porten

Jag har just läst mitt livs första bok i kategorin Fantasy, romanen Porten av Astrid Ahlberg. Fantasy har aldrig varit min grej om man säger så och jag hör nog till de få som inte ens sett Sagan om Ringen trilogin ordentligt utan bara tittat lite förstrött när den någon gång gått på TV. Det var alltså med en viss skepsis jag gav mig i kast med denna omfattande roman men jag sögs snabbt in i historien.

Berättelsen kretsar kring Miranda en ung kvinna som hittats i skogen som liten och växer upp hos fosterföräldrar. I tjugoårsåldern upptäcker hon Porten, mellan två stora tallar finns en dörr till en annan värld som kan öppnas med hjälp av starka känslor och hon inser att det är därifrån hon ursprungligen kommer. Snart dyker även bokens andra huvudperson Miro upp och deras relation blir inte helt okomplicerad. I bokens första del byggs hela tiden spänningen upp kring vad som döljer sig bakom Porten och berättelsen håller sedan intresset levande under alla bokens sexhundrafemtio sidor.

Ett lite ovanligt grepp som används i delar av boken är att en del händelser beskrivs två gånger, först sett med Mirandas ögon och sedan samma sak ur Miros synvinkel. Intressant att se hur saker och ting kan uppfattas så olika.

På båda sidor om porten förekommer en hel del djur med olika sorters problem, kor med komplicerade kalvningar eller krämpor av olika slag och hundar som av olika skäl behöver vård vilket beskrivs på ett så initierat sätt att författarens veterinära bakgrund klart lyser igenom.

En hel del måltider förekommer också i boken och dessa framställs på ett sätt som gör att man ibland tvingas avbryta läsningen för att själv få sig något till livs.

Människorna som förekommer i dessa båda världar gestaltas på ett detaljerat sätt vilket gör dem levande och de miljöer de rör sig i och tankar de tänker beskrivs noggrant. Det är en prosa som fängslar och det är lätt att motivera sig för fortsatt läsning.

Här ska inte avslöjas något av vad som egentligen finns bakom Porten utan läsaren rekommenderas att själv undersöka detta. Tilläggas kan att när man slår igen boken så känns det inte som om historien är färdigberättad vilket den inte heller är utan det framgår att fler delar är att vänta.

Stefan Åberg

 

                                                

 

 

6 maj 2014