Recension av Vålnader och skuggor av Jan Stenqvist

Jag har fått förmånen att läsa Vålnader och skuggor av den romandebuterande författaren och journalisten Jan Stenqvist.

I romanen möter vi Erik Wallin som är journalist och som tidigare gett ut tre science fictionromaner med  begränsad framgång och då han mister sitt arbete på dagstidningen, mycket p g a en kärlekshistoria han hade i Rom där han försummade sitt arbete, föreslår hans dotter att han i stället för att supa som han hemfallit åt, skall skriva ytterligare en roman. Vi får följa Erik då han bosätter sig i en hyrd stuga i den lilla småländska orten Fliseryd för att författa. Här grips han av en gammal utstött kvinnas öde och efterhand förstår han att det ligger en gammal konflikt bakom problematiken. Samtidigt lever han själv i sitt eget öde, arbetslös och med misst självförtroende. Dessutom blir han kontaktad av den italienska kvinnan som berättar en kanske inte helt välkommen nyhet för honom.

Det märks att Jan Stenqvist är journalist, han går metodiskt tillväga i sin berättelse och jag hittar inte ett enda språkligt fel i hans bok (kanske ändå ett enda litet missat i) vilket känns närmast sensationellt i en roman i dag. Även i romaner av de mest kända författare med stora förlag och lektörer och redaktörer bakom sig finner jag dessvärre allt som oftast språkliga fel. Texten är lätt och flödande.

Berättelsen består egentligen av tre olika historier, Erik Wallins öde, den gamla kvinnans öde samt berättelsen hur Erik Wallins fjärde bok Vålnader och skuggor växer fram. Här stöter jag på problem. Romanens titel syftar på den roman huvudpersonen skriver, inte på själva berättelsen. Visst finns det skuggor som påverkar både Eriks och den gamla kvinnans öde och även den italienska kvinnans, men några vålnader får jag inte ihop. Bokens titel blir helt enkelt missvisande, vilket är mycket synd. Man tror att man skall få läsa en spänningsroman, i stället får man läsa en nutidsskildring med återblickar bakåt i tiden. Jag anser också att beskrivningen av själva författandet och förlagsbranchen, hur initierad den än är, skulle bantats till förmån för en fylligare historia om den gamla kvinnans öde.

Ändå har det varit ett nöje att läsa Jan Stenqvists roman och som en samhällsskildring, inte som en spänningsroman, rekommenderar jag den.

Mari Åberg

valnader-och-skuggor.jpg

17 nov 2013