Recension

Jag har läst "Fyra genertioner kvinnor" av Anita Hammarstedt, utgiven av Edera förlag 2013. Anita Hammarstedt har tidigare utgivit sin självbiografi "Mitt liv".

"Christina, Emilia, Olga och Sigrid är fyra generationer kvinnor. Vi vår följa dem genom den otroliga utvecklingen under de 150 år från tidigt 1800-tal som boken omspänner med järnvägens tillkomst, industrialiseringen och två stora världskrig.

Bokens fyra kvinnor hade flera saker gemensamt. De var starka, klarade sig och sina familjer genom motgångarna i livet och gav aldrig upp. De hade också nära familjeband och skötte hem och barn, samtidigt som flera visade sig vara duktiga entreprenörer." (Saxat ur information om romanen på Adlibris).

Romanen handlar som titeln säger om fyra generationers kvinnor och deras liv. Tidsramen spänner från 1808 till 1945 och vi får följa Christinas fattiga liv som tvätterska på ett regemente, Emilias liv där hon kämpar för sin familj efter att de flyttat till Stockholm, Olgas liv som piga och sömmerska samt Sigrids liv som piga och städerska genom två världskrig. Alla kämpar de med att få sin tillvaro att gå ihop och att kunna försörja sina barn. Kvinnorna är starka och påhittiga. Boken är ett tidsdokument där vi får följa vardagslivet för dessa kvinnor och deras familjer, men också landets historiska utveckling.

Språket är korrekt och scenerna många. Vi får veta mycket om tiden och kvinnohistoria vilket är mycket roligt och intressant att läsa om. Romanen spänner över mycket lång tid och går ibland alltför snabbt fram. Med utvecklande av historien och karaktärerna finns här stoff till fyra olika romaner.

Stilen är berättande och hade vunnit på att utvecklas med fler fördjupade scener. Den narrativa stilen lider romanen av då gestaltningarna är få. Det är därför svårt att känna in kvinnornas oftast hårda och ibland eländiga liv och riktigt bry sig även om man intellektuellt förstår hur svårt dessa kvinnor hade det. Som läsare får du inte känna hur de hade det, bara veta hur det var. Ändå kan Anita Hammarstedt skriva och man riktigt förstår hur roligt författaren haft det i skrivandet och researchen. Får författaren bara till gestaltandet och scenbyggandet kommer nästa roman av henne bli synnerligen intressant att läsa.

Mari Åberg

                                                            

  

3 nov 2014